Han fångade sparken med huvudet
  han hade tänkt alla tankar ändå
  Han stod inte upp när han fick den
  för full för att ens kunna gå
  Långsamt glömmer man bort allt
  också pojkar i manchestertyg
  men jag minns vår skrika stolar i köket
  och virveln på min kula av porslin
  Min vän hade kritvita tänder
  Hans kläder luktade rök
  så levande att det ibland känns
  som om det jag som är död
  
  En blank dank
  låg så tungt i min hand
  En dank Frank
  Jag kommer aldrig närmare en så
  En blank förmiddag i handen på Frank
  
  Han fångade sparken med huvudet
  Som att nicka en fotboll i mål
  Som att kasta en sten högt över taken
  och klättra dit ingen kan nå
  Långsamt glömmer man bort allt
  också träskor och gul blend i smyg
  men inte saker han sa som gjorde mig större
  inte så blyg
  På hans jacka satt fyra märken
  Hjältar i glittrande tyg
  Slade Kiss Bowie & Sweet, året när Pinups var ny
  
  En blank dank
  låg så tungt i min hand
  En dank Frank
  Jag kommer aldrig närmare en så
  En blank förmiddag i handen på Frank
  
  Nu är jag större, nu är jag äldre än du
  Nu är jag större, större än du...